fridamarieandersson

En fyrbarnspappa har blivit ihjälslagen. Fyra barn har förlorat sin pappa, en kvinna har förlorat sin man, föräldrar och syskon har förlorat en familjemedlem. Varför? För att han hade fel färg på halsduken? För att han höll på fel fotbollslag? 

Allsvenskan, ska inte det vara någonting roligt, något som man ska kunna gå och titta på utan att behöva vara rädd för att bli överfallen? Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan slå en flaska i bakhuvudet på någon. Ännu mindre kan jag förstå hur man sedan kan fortsätta att misshandla denna person. 

Sport handlar om att ha roligt, att vinna eller förlora men även att acceptera och respektera sin motståndare. Hur roligt hade det egentligen varit om det bara fanns ett fotbollslag att supportra? Vad är vitsen med att slåss för att någon gillar ett annat lag?

Mina tankar kommer idag att gå till mannens familj. 

Äntligen har jag tid, lust och ork att återigen skriva av mig lite. Egentligen har det nog med min iPad att göra, alltså att jag vill skriva ett blogginlägg. Ha ha! Fick den igår och än så länge är jag helnöjd. 

Jag har flera gånger tänkt att skriva ett litet inlägg (så suget på att blogga har inte försvunnit) men det har hela tiden dykt upp något eller också har jag varit alldeles för trött. Det blev helt enkelt för mycket för mig överhuvudtaget under november och december. Jag minns knappt någonting från de månaderna, vilket bevisar att jag (utan att jag visste det själv) inte mådde speciellt bra. Det har tagit hela januari och februari för mig att "återhämta" mig men det känns som om mars är månaden som är början på mitt nya år. 

Nu startar jag om och hoppar inte över några växlar, jag kör sakta men säkert och startar på ettan. Kärring-stoppet jag fick lämnar jag bakom mig nu. ;)

Hursomhelst. Idag har jag helt klart haft en grymme-dag tillsammans med Erika. Egentligen har vi bara glidit runt hela dagen och bara varit. Vi har varit jätte "omogna" på ett moget sätt.. Ha ha! Precis som när man var yngre... Ibland behöver nog alla släppa och bara vara. Mycket nyttigt för mig iaf.  

Till något helt annat, det nalkas vårkänslor i mig. Jag längtar så otroligt mycket till våren, tror till och med att jag vågar skriva under på att våren är bättre än sommaren. Visserligen gillar jag alla våra årstider, det är något speciellt och fint i alla fyra men våren är ändå något speciellt. Det finns nog ingen årstid som får min kropp att pirra så mycket som våren. Jag blir som nykär. När vintern är som jobbigast och julafton redan är över så längtar man alltid till sommaren, till värmen men vi glömmer ofta den underbara känslan när snön försvinner och solen kikar fram. Till och med regnskurarna är välkomna och när det blåser så blir jag glad. Tidigare idag åkte jag och Erika till Gräfsnäs där vi tog oss en liten promenad längst vattnet. Och jisses vad det blåste, friska vindar som fick mig att må så otroligt bra. Visst va det kallt, men det gjorde inget för det var så otroligt skönt, speciellt om man befinner sig vid vattnet... 

Vet ni vad? Jag har nu haft min telefon avstängd sedan igår kväll och jag måste säga att det är fan en befrielse.

Jag tycker absolut att alla borde ha en mobilfri dag i veckan, kanske till och med två.

 

För den som kanske inte är något "mobil-freak" så kanske det låter helt bisarrt och jag förstår det. Det borde inte vara några problem att kunna lägga ifrån sig sin telefon under dagen. Men för mig har det faktiskt varit det.

Eller idag har det inte alls varit speciellt svårt eftersom att jag väntat hela helgen på att få göra det men för bara några veckor sedan skulle jag aldrig komma på tanken att lägga ifrån mig telefonen. Det är helt sjukt egentligen.

 

Jag kan bara tala för mig själv. Men att lägga ifrån mig telefonen har faktiskt fått mig att varva ner.

Det kanske inte beror på telefonen och att jag ständigt är kontaktbar, men just det faktum att jag inte "behöver" kolla facebook 300 gånger i minuten eller måste svara så fort någon smsar eller ringer mig har fått mig att faktiskt varva ner och bara vara. Jag ska inte diagnotisera mig själv men jag har en liten känsla av att jag "lider av" stress, inte att jag är hyper hela tiden (även om jag är det väldigt ofta) men jag stressar över att jag ska hinna med ditten och datten. Jag måste hinna kolla min mail, höra av mig till både den ena och den andra. Det kan inte vara hälsosamt att ständigt vara på sin vakt i fall om att någon skulle höra av sig. Nu vet jag att min telefon är avstängd och på något konstigt sätt så känns det inte lika viktigt att folk ska få tag på mig då. Som sagt, det kanske låter lite konstigt men det känns faktiskt helt underbart. Jag kanske fortsätter att ha den avstängd imorgon också.

 

Jag kanske bör tillägga att jag egentligen inte är den personen som dagligen får tusentals samtal och sms, absolut inte. Men det är ändå rätt rogivande att man inte kan nås, då behöver jag inte ha dåligt samvete om det skulle vara så att jag ser att någon ringer men låter bli att svara. Jag har lite svårt för det nämligen. Det gäller både samtal från vänner och jobb.

 

Visserligen sitter jag ju nu då på datorn och bloggar och jag har även kollat aftonbladet och liknande. Men facebook har jag faktiskt hållt mig ifrån. Jag tror att facebook är den morderna motsvarigheten av djävulen. Det är fan beroende framkallande. Jag vill egentligen ta bort min facebook men ska försöka att bara låta det vara ist. Man måste ju förfan kunna ha facebook utan att ständigt logga in sig där hela tiden?!

 

Vad har jag då gjort hittintills på min mobilfria dag? Inte ett skit egentligen. Haha!

Jag har typ kollat på TV, legat på soffan och inte gjort någonting. Tagit en fika med Therese och jag måste säga att det kändes lite konstigt, kanske till och med jobbigt att inte ta upp telefonen när hon "mobilade".

Men jag klarade det, eftersom att jag inte kunde ta fram min som jag smart nog lämnat hemma. Sedan har jag även varit hos mormor och ätit pannkakor. Jag gillar ju egentligen inte pannkakor (konstigt? Jag vet) men mormors pannkakor är fan något bland det godaste jag vet.

 

Det är väl inprincip det som jag har hunnit med idag, det är inte mycket med tanke på att hela dagen snart har passerat men jisses vilken skön dag. Just nu sitter jag här i soffan och kollar på kaoset runt omkring mig. Borde ta mig ett röj faktiskt. Men vet ni.... Det gör jag bara om jag verkligen skulle känna för det sedan. Annars så får det fan vara tills imorgon. Kanske till och med tills på onsdag..

 

Livet måste verkligen varit bättre förr... Med tanke på vårt (nu förtiden) teknikstyrda samhälle.

Jisses, jag låter som en amish eller nått.. Haha! Och en jävla massa skit fick jag skrivit också.

 

Vi hörs.

 

 

 

 

Här sitter jag i min ensamhet framför datorn. Finns inte så mycket mer att göra.

Eller, jo det finns det ju såklart, det finns miljoner saker som jag borde göra.

Men hur kul är det då?

 

Kollade på gudstjänst på 2:an förut. Hittade inte kontrollen och orkade inte göra

någonting åt saken. Fick lite panik och satte mig framför datorn ist.

Kollade igenom gamla bilder. La märke till att jag faktiskt förändrats liiiite till utseendet.
Vilket gör mig otroligt glad att jag ser det, eftersom att det inte är speciellt mycket så lägger men ju inte märke till det om man inte får det "svart på vitt" eller vad man säger.

 

Dock hittade jag endast asiktsbilder :P Men det syns rätt så bra iaf.

 

 

 

 

 

 

Sitter och surfar runt lite på nätet, läste precis aftonbladet där det finns

en artikel om postkodmiljonären. 

 

Där det framgår att en del tv-tittare är "arga" på Rickard Sjöberg (programledare)

för att han fått den tävlande att välja fel svar.

 

Alltså enligt artikeln på aftonbladet (jag har själv inte sett programmet) så

sägs det att den tävlande säger rätt svar men väljer fel bokstav (man har 4 alternativ till frågan).

 

Rickard Sjöberg läser då upp frågan igen men ändå säger den tävlande fel.

Då anser en del tittare att Rickard Sjöberg gjort fel och att det är Rickards fel

att den tävlande sagt fel.

 

Då tycker jag att man för det första kanske borde läsa frågan själv.

Kolla en extra gång. Rickard har väl ingen skyldighet att säga att snubben

väljer fel bokstav? Han är snäll nog att läsa upp frågan och alternativen mer än en gång.

 

Gooosch! Jag kanske har fel, jag vet inte.. Men det låter inte rimmligt.

Nästa gång någon väljer fel kanske Rickard ska rätta personen ifråga? Isf vill jag vara med

i postkodmiljonären för då är det ju ganska lätt att vara med. En 3 åring kan

ju vara med då.. Man behöver ju inte ens vara läskunnig..

 

 

Måste även klaga lite över att jag har haft spänningshuvudvärk DAGLIGEN sedan

förra torsdagen. Det är inte kul. Vissa dagar har jag haft turen att inte ha det mer

än någon timme, men när varken vila eller alvedon hjälper då får jag panik.

 

Men vad har jag för rätt att klaga? När barnsvälter i afrika eller när Rickard Sjöberg inte

talar om svaret på frågorna i postkodmiljonären. Jag borde skämas!

 

 

Vi hörs.

 

 

 

 

 

En aningen seg Frida som sitter och halvsneglar på Madicken.

Kom därför att tänka på alla dessa debatter som varit angåenda att Astrid Lindgren skulle

vara rasist eftersom att hon skriver om Pippis pappa som negerkungen och liknande.

Det har även varit en debatt om att det framgår att Tintin skulle ha rasistiska inslag

och därför borde just den boken förbjudas.

 

långt att det faktiskt kommer att förbjudas. Jag hoppas verkligen inte det.

 

Om vi ser på exempelvis det här med Tintin, vad jag har uppfattat så har folk blivit upprörda

över en bok som heter: Tintin i kongo. Då blir han också buren av mörka människor.

Jag har själv aldrig läst någon Tintin bok om jag ska vara ärlig, men varför ska vi förbjuda boken
nu, 2012? Jag har sett bilden och jag förstår att människor kan reagera på den men

om man tänker efter... Hade någon reagerat om Tintin var svart? Att han blir buren av

svarta människor är för att han befinner sig i kongo, inte sant? Kan det inte ha varit så att
detta är en slags tradition i någon stam från kongo? Antagligen har hans om skapat
Tintin gjort ett fler tal bäcker innan denna och därför inte kunnat ändra hudfärg på Tintin.

Jag har som sagt inte läst boken och är det så att jag missat något så är jag inte

rädd för att ändra min åsikt. Men detta är vad jag tycker och tänker just nu.

Någon sa till mig att dem som läst Tintin borde veta att han är en antirasist

och står på de svagas sida. Ska synen på Tintin förändras pga en bild?

Sen kan jag väl känna att man inte kan radera ut allt som man inte tycker om?
Vad ska förbjudas här näst? Bibeln?

 

Imorgon är det 1 oktober och vi går in i den rosa månaden där både företag och privatpersoner

engagerar sig i kampen mot bröstcancer.

 

Detta är självklart någonting som jag tycker att alla ska stödja på ett eller annat sätt.

om rosabandet genom att knyta små (eller stora) band/rosetter runt träd och stolpar.

 

Därför tänker jag bjuda på lite fakta genom att lägga upp ett par bilder som jag laddat ner från

 

 

 

 

Jag kom precis att tänka på namnet Glenn.

Som vi alla vet så är ju Glenn att namn som man förknippar till Göteborg.

Alla heter Glenn i Göteborg sägs det ju. Till en början tänkte jag att, ja men det är ju

bara för att vi har vår kända fotbollslegend Glenn Hysén. Men då jag hört namnet

cirkulera även utanför fotbolls världen så började jag fundera lite.
 Ja, jag vet att jag inte har mycket att göra om dagarna.

 

Hur som helst så kom jag själv fram till att en Stockholmare inte kan heta Glenn.

Det hade inte funkat, nu finns det ju säkert Stockholmare och andra män utanför

Göteborg som heter det, men det är inte rätt!

Jag va tvungen att google detta. Göteborg + Glenn.. Vad är grejen? Och kom då framtill.

 

Att under 1600-talet (kan ha varit något annat århundrade) så bosatte sig många Skottar i Sverige
(anledningen till detta är säkert att det varit nått krig eller liknande, jag är inte så insatt).

Större skaror av Skottarna bosatte sig i Göteborg och detta har givetvis påverkat Göteborg och inte
minst av namnet Glenn (som betyder man från dalen, eller nått liknande) och det var då vanligt 

att Skottarna döpte sina döttrar till detta.. Ja, sina döttrar...

 

Så ah, antagligen har det med detta att göra.

Men det jag då förundras över är, varför låter Glenn så otroligt göteborgskt?
Om jag säger Glenn så säger jag det med göteborgsk ton. Det går liksom inte att

säga på skånska eller stockholmska, alldra minst på småländska..

 

 

Förövrigt tycker jag att Glenn ska stavas med Ä.. Glänn!

 

 

 

 

 

 

 

När ska man sluta amma sitt barn?
Jag vet att jag snackat om detta med en del av mina vänner och att det har varit

en liten snackis om detta även i media för inte så länge sedan.

 

Men nu slog det mig igen. Igår när jag och Emma var på arbetsförnedringen så

viskar Emma till mig: Frida såg du det där?

 

Eftersom att jag varit helt inne i att spela Yatzy på telefonen (stackars Emma) så

visste jag inte vad hon snackade om.

 

Emma hade då sett en flicka (omkring 3-4 år) som ätit på sin mammas bröst.

Jag såg förvirringen i Emmas blick och kände även jag att det kanske inte

var så väldans fräscht enligt mig. Jag tycker inte att man ska amma sitt barn

som är så gammal. Men vad vet jag egentligen? Jag har inga barn och vet inte

hur länge man "ska/borde" amma dem. Men att se en unge i den ålden suga

på sin mammas bröst bland folk och sedan torka sig runt munnen är kanske

ingenting man vill se? Eller? Inget illa mot denna flicka och hennes mamma.

Det kanske är jättebra att göra så.. Jag vet inte..

Men jag vet att jag inte hade reagerat på samma sett om flickan var under 1 år.

Jag är kluven.. Det finns givetvis inget rätt eller fel i denna frågan.

Alla är fria att göra vad dem vill. Men vad säger omgivningen?
När bör man sluta amma sina barn? Om inte annat offentligt?

 

 

 

 

Hej i regnet.
Här sitter jag framför datorn och känner min kluven. Vet inte riktigt vad jag vill hitta på.

Det är otroligt skönt att bara vara hemma och greja. Samtidigt är det kanske roligare

att hitta på någonting. Man borde väl passa på medans man kan som dem flesta säger.

Men då brukar jag kontra med att man även borde passa på att inte göra någonting

och bara softa medans man kan också.

 

Plötsligt så sitter man där med 17 ungar som drar dig i håret och skriker dig i örat medans

hunden pissar dig på benet. Det är inte då kan ska stanna hemma och ta det lugnt.

Det är då kan ska säga till sin dåvarande man att: NEJ! Nu vill inte Frida mer. Nu ska

jag gå ut och roa mig med mina vänner. Hej då!

 

Jag är rädd för att bli vuxen. Det skrämmer mig att jag är rädd för detta då jag

faktiskt är vuxen i detta nu. Varför saknar man alltid den tiden som varit?
Det man inte kan åter uppleva?

Goosoch! Blir tokig.

 

Vad ska jag ta mig till?! Jag kanske borde bli kristen eller nått?
Då ägnar man stora delar av livet till att be och slipper på så sätt

tänka på annat. Humm..? Kanske en smart ide.. Haha!

 

 

Jag har kommit in i en kris. En kris då jag inte vet vad jag ska göra när jag kan göra vad jag vill.

Det är inte det att jag står mellan valet och kvalet, att det är nu och endast nu som jag måste göra

det ena eller det andra. Mitt problem är att jag inte vet om jag ska gå ut på en promenad, städa,

lösakorsord, läsa klart min bok, kolla på TV eller kolla på film.

 

Detta är mycket jobbigt då jag känner att jag är sugen på att göra allt på samma gång,

men trotts att jag är kvinna så kan jag inte det. Det lutar åt att lägga sig på soffan och kolla 

på friends. Har nyss börjat kolla på första säsongen och dem är ju så söta. 

 

Men jag har även kommit till ett väldigt spännande kapitel i min bok.

Mormor vill att jag ska kolla på Lotta på Liseberg med henne, min lägenhet behöver ett
 röj och kroppen skriker efter en långpromenad trotts alla tusentals steg jag tar på jobbet.

 

Under tiden som jag suttit och funderat på vad jag ska göra så har jag även kommit fram

till att nu måste jag verkligen göra mig av med mina gräsliga väggar. Jag vill inte ha mintgröna tapeter

med vita blommor på i vardagsrummet. Måste målas om. Vit ellet beige? Ljusljus brunt?

Något måste göras. Snarast.

JANNEEEEE?!?!?!

Livet är hårt. Vi hörs :D

 

 

 

 

tid som jag måste när jag jobbar. Ändå gråter jag när jag måste upp. Knepigt.

 

 

Har tänkt på en sak. Eller jag tänker på många saker, därför är jag osäker på om jag

redan nämnt detta men iaf. Det krigas så sjukt mycket i världen. Många oskyldiga liv som slocknar.

Vad är det man krigar om? Makt. Religioner. Pengar. Hur kan det vara så svårt att bara acceptera

att vi alla tror på olika saker? Dela med sig av makten? Tänk hur mycket pengar som läggs på

krig. Vapen. Alla de pengar som människan kastat bort på att "döda" varandra hade kunnat

få hela världen att leva ett gott liv. Det är så sjukt. Vem vill kriga? Riskera sitt liv. Sin familjs liv.

 

 

 

 

 

Bara en liten tanke som slog mig och det är att ibland är det faktiskt skönt att 

"vänner" inte håller sina löften. Då vet man senare i livet vem man kan lite på. 

Tyvärr kan inte jag göa det med många av mina vänner. Men jag vet vilka och jag 

är glad att jag har dem. Jag hatar inte den som sviker mig och jag kan fortfarande vara 

vän med personer som gör det men jag kommer aldrig lite på den personen som gör det. 

Tyvärr. Men så är det. Sen kan jag bli lite irriterad över att människor förväränger sanningen också

ska man snacka så kan man ju försöka få fram det på rätt sätt.. 

 

Och ljug mig inte rakt upp i ansiktet för sanningen kommer ALLTID fram. 
Ibland önskar till och med jag att det inte va så.. Men det ÄR så. 

 

Det roligaste är när vissa människor endast ser vad andra gör för fel och blir sur på personer 

i sin omgivning när man inte är ett dug bättre själv. 

 

USCH!!!!!

SItter i Nossebro och kollar på nyhetsmorgon haha, efter en lite morgon promenad

med världens finaste hund. Han är allt lite seg startad på morgonen han också. Vill inte

gå allt för mpnga steg. Han är för söt när han vägrar att jaga bollen och demonstrerar

genom att sätta sig vid trappen i väntan på att jag ska släppa in honom. Haha!

Idag beger jag mig hem till Sollebrunn igen och som jag alltid har sagt.

Hade det inte varit för lilla mormor och tissetasserna så hade jag aldrig

åkt tillbaka. Det är så mysigt här i Nossebro.

Vad mer ska jag blogga om så här på morgonen, det har ju inte hunnit hända så jättemycket.

Iof kanske det inte gör det annars heller men ändå. Läste en artikel på aftonbladet

(jag vet att man inte ska tro på allt dem skriver) om Madonna och tydligen hade hennes

krav inför tuneringen varit lite utöver det vanliga.

Alla möbler på hotellet skulle bytas ut till hennes egna så att hon skulle kunna känna

sig hemma när hon kom till hotellet.  Omklädningsrummet ska vara täckt i ett speciellt tyg som är
fyllt med rosa rosor och liljor. Blommorna skulle vara klippta i en exakt längd.

Vad tycker då jag om detta? - Först tänkte jag: Vilken tönt. 
Men sen när jag tänkte efter så, fine, hon är kräsen och jag kan tycka att det är lite extrem

om man ser till det där med blommorna. MEN, vafasen, hon betalar för det så varför ska vi

gnälla, hon har råd och dem som fixar detta åt henne får garanterat betalt. :))

Man måste sluta störa sig på vad andra gör och hur de beter sig så länge det inte skadar eller

går ut över någon annan. Vem vet vad jag hade ställt förkrav om jag varit så känd

som hon är och typ aldrig varit hemma. Hum..? Jag tror inte att jag hade varit så kräsen

men att ha någon som kliar mig på ryggen när jag vill hade ju inte suttit fel.

Vi hörs.. Tja!

HalliHallåHejHopp.. Här har ni Frida Marie Andersson, även kallad Professorn av de flesta.

Faktum är att de som känner mig tycker att jag borde döpa mig till Professorn. Undra om det går?

Tål att tänkas på..

Har funderat över en sak som jag egentligen inte är så insatt i. Är visserligen aningen

mer uppdaterad nu än vad jag var för några timmar sedan. Just det här med att

"klassificera" människor i samhället. Hur gör man egentligen? Min åsikt är att man

borde se på personen som individ och vart denne står i nu läget och utefter det

hitta en bra lösning till en rättvis plats i samhället. Jag syftar mest på det här med

dagens olika diagnoser. ADHD, ADD, Asperger, utvecklingsstörningar och liknande

personlighets"identifieringar" som vi gör idag.

Om vi tar som exempel: Utvecklingsstörning. Vad tänker vi på då?
Ja, den som inte är speciellt insatt eller har fått fel uppfattning tänker direkt

på en människa som är förståndshandikappad, en som inte klarar av vardagen

utan att få hjälp. Och självklart är det så för dem flesta som är utvecklingsstörda.

Men det finns faktiskt tre olika "nivåer" av utvecklingsstörning.

Det delas nämligen in i: Lindrig utvecklingsstörning,
måttlig utvecklingsstörning och grav utvecklingsstörning.

Detta är väldigt bra tycker jag om det hade varit så att man kunde skilja på dessa tre.

Det är nämligen så att det är ett stort mellanrum mellan lindrig och grav utvecklingsstörning.

Och jag anser då att man ej bör sätta alla personer med en utvecklingsstörning i

samma "grupp" eftersom funktionen med nivåerna då försvinner och blir meningslösa.

En person med utvecklingsstörning anses helt handlingsförlamad (oftast) i

vårt samhälle. Men faktum är att en person med lindrig utvecklingsstörning

faktiskt klarar av att ta hand om sig själv och även eget boende. Oftast har

de endast svårt för ex: att räkna eller att se skillnad och värde i pengar.

Alltså har de aningen svårare att klara av det där med räkningar.

Detta är ju egentligen inget stort hinder i dagens samhälle så man kan

få en godman eller räkningarna betalade via autogiro. 

Om en människa som endast har svårt för att betala sina räkningar

Är det så att vi idag endast sätter en diagnos för att bli av med

det såkallade problemet så att vi kan kategorisera in individer i olika

grupper och därefter kan dra hela den gruppen över en kant? 
Varför har vi så svårt för att se och försöka hitta en lösning till varje individ?

Missuppfatta mig inte, jag tycker att gruppboeende och LSS är fantastiskt

men bara för dem som verkligen behöver det.

Jag talar i tungor eller vad det heter, jag vet.

Jag är egentligen inte så bra på att skriva ut vad jag tycker och tänker.

Men jag hoppas iaf att du förstår min poäng i detta inlägget.

Alltså.. 

Se varje människa som en egen individ, sluta att katigorisera och diagnotisera

varandra och hitta en lösning till problemet som JUST DEN INDIVIDEN har.

Jag blir så trött! 

Tack!