fridamarieandersson

 

 

I morse fick jag en såndär konstig känsla av att jag saknar att gå på Hjälmared.

Egentligen gör jag inte det, jag är jätteglad över att jag har slutfört mina studier där och

att jag har gjort det med betyg som jag är nöjd med men vid 7.30 tiden så ringde Alex mig,

och sa att han var på stationen och väntade på bussen.

 

som du alltid har gjort". 

 

 

Det är först idag när Alex ringde som jag faktiskt fattar att den tiden är över. 

Och jag kan inte låta bli att sakna den tiden. Speciellt första året. Självklart de

andra åren också men första året var speciellt. Det va roligt. Vi hade skitkul ihop!!

Andra året var roligt också men inte på samma sätt. Tredje året var mer "seriöst",

vågar man skriva så? Det var i tredje året som man gick runt och ångrade att man

inte lagt ner lite mer seriös tid under första och andra året. Fast idag, när jag tänker tillbaka

så är jag glad att jag inte gjorde det. Fatta mig rätt, självklart ska man vara seriös i sina studier

och det var dumt av mig att inte vara det men jisses vad roligt vi hade under första året.

 

Det var jag, Kaisa, Alex och Calle mot resten. Haha! 

 

 

Som när vi va på opera med klassen och jag fick skrattanfall för att Alex dunkade in

Annas huvud mellan sin väska och väggen på tåget. Alex grät på operan för att vi

satt högt upp och han är höjdrädd.


Eller våra allas favorit lektion under första året. Praktiskmiljö. Fågelskådning och båtskrubbning.

 

En av många dagar som vi endast var 4 i klassen.


Eller när jag följde med Fahm och Alex till Alingsåshem.

 

Eller första årets klassdag, på golfbanan.




Random?!

Eller grillningen andra året.



En helt vanlig dag bara.



När vi inte orkade diska efter oss och istället gömde disken.


När alla slet för sitt liv och Kaisa sov...

När Kaisa glömde raka sig...