fridamarieandersson

 

Äntligen tittar du fram, och som jag har längtat. Man kan inte annat än att må bra. 

Sista arbetspasset för denna månaden är gjort, känns skönt att vara ledig i några dagar. 

Även den bästa (det vill säga; jag) behöver vila upp sig lite och ägna sin tid åt annat. 

 

På torsdag blir det en tripp till Ullared med mamma, Deb och Mikaela. Ser framemot en 

liten tripp med tjejerna och det bästa utan allt är att jag ska få träffa Mikaela. Det har gått 

alldeles för lång tid sedan vi sågs sist. Det är inte acceptabelt.

 

Jag är glad för att Henke (Debbies pojkvän) inte ska följa med eftersom att han på ett fruktansvärt 

och hemskt sätt lyckades reta upp mig (ett sätt som endas accepteras om det är jag som gör det

mot någon annan), jag kan ana hur han satt och hånlog åt bara tanken på hur irriterad jag skulle bli när han gillade alla mina 350 bilder på instagram. Det va inte roligt när det klickade 350 ggr i telefonen. Och det va inte heller roligt när jag (oteknisk som jag är) inte fattade hur man stängde av klickandet. 

 

Nu har han satt sin sista potatis...