fridamarieandersson

Jag kan inte hjälpa det, men jag blir glad av att hösten äntligen är här. Jag välkomnar regnat och fallande löv med öppna armar. Går ut i dugget, tar ett djupt andetag och njuter av den friska luften. Det är underbart. Härligt.

Visserligen kanske det inte är så kul att befinna sig utomhus om det spöregnar, men det är en riktig mysfaktor att sitta inomhus och höra regnet smattra. Våren och hösten är för mig två helt underbara årstider. Jag älskar sommaren och vintern också, men kanske är det så att jag gillar förändringarna som sker under vår och höst mer än den långa kalla vintern och den svettiga sommaren.

Vad jag har förstått så är det många som får höstdepression (jag antar att det beror på att det blir både mörkare, kallare och grått) men för mig är det tvärtom. Jag får energi, lust och blir alldeles sprallig av hösten. Det kanske är något fel på mig. Jag menar, det jag känner inför hösten är oftast vad andra känner inför våren medan jag (tro det eller ej) blir deprimerad under våren (trotts att jag älskar våren). Jag tror att vårdepression är vanligare än vad det framstår som (trotts att jag precis upptäckte att höstdepression blir korrekt-stavat av min dator men inte vårdepression), fast man kanske inte tänker på det på samma sätt. För vem blir egentligen deprimerad när sommaren närmar sig? Jag vet inte vad anledningen till vårdepression kan bero på, kanske att man får ångest inför alla krav på träning och strandkroppar som ska byggas upp inför sommaren.

 

Hursomhelst så älskar jag verkligen hösten. Vad ni än säger så är det fan en underbar årstid. Jag älskar att det blir mörkt ute så att man kan tända upp med mysiga ljus. Att ta på sig raggsockarna och krypa upp i soffan till en mysig film och en kopp te. Och vi ska inte tala om det snygga höstmodet. 

Nu ska jag fixa och trixa lite innan jag ska bege mig till jobbet. Vi hörs.