fridamarieandersson

En fyrbarnspappa har blivit ihjälslagen. Fyra barn har förlorat sin pappa, en kvinna har förlorat sin man, föräldrar och syskon har förlorat en familjemedlem. Varför? För att han hade fel färg på halsduken? För att han höll på fel fotbollslag? 

Allsvenskan, ska inte det vara någonting roligt, något som man ska kunna gå och titta på utan att behöva vara rädd för att bli överfallen? Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man kan slå en flaska i bakhuvudet på någon. Ännu mindre kan jag förstå hur man sedan kan fortsätta att misshandla denna person. 

Sport handlar om att ha roligt, att vinna eller förlora men även att acceptera och respektera sin motståndare. Hur roligt hade det egentligen varit om det bara fanns ett fotbollslag att supportra? Vad är vitsen med att slåss för att någon gillar ett annat lag?

Mina tankar kommer idag att gå till mannens familj. 

Äntligen har jag tid, lust och ork att återigen skriva av mig lite. Egentligen har det nog med min iPad att göra, alltså att jag vill skriva ett blogginlägg. Ha ha! Fick den igår och än så länge är jag helnöjd. 

Jag har flera gånger tänkt att skriva ett litet inlägg (så suget på att blogga har inte försvunnit) men det har hela tiden dykt upp något eller också har jag varit alldeles för trött. Det blev helt enkelt för mycket för mig överhuvudtaget under november och december. Jag minns knappt någonting från de månaderna, vilket bevisar att jag (utan att jag visste det själv) inte mådde speciellt bra. Det har tagit hela januari och februari för mig att "återhämta" mig men det känns som om mars är månaden som är början på mitt nya år. 

Nu startar jag om och hoppar inte över några växlar, jag kör sakta men säkert och startar på ettan. Kärring-stoppet jag fick lämnar jag bakom mig nu. ;)

Hursomhelst. Idag har jag helt klart haft en grymme-dag tillsammans med Erika. Egentligen har vi bara glidit runt hela dagen och bara varit. Vi har varit jätte "omogna" på ett moget sätt.. Ha ha! Precis som när man var yngre... Ibland behöver nog alla släppa och bara vara. Mycket nyttigt för mig iaf.  

Till något helt annat, det nalkas vårkänslor i mig. Jag längtar så otroligt mycket till våren, tror till och med att jag vågar skriva under på att våren är bättre än sommaren. Visserligen gillar jag alla våra årstider, det är något speciellt och fint i alla fyra men våren är ändå något speciellt. Det finns nog ingen årstid som får min kropp att pirra så mycket som våren. Jag blir som nykär. När vintern är som jobbigast och julafton redan är över så längtar man alltid till sommaren, till värmen men vi glömmer ofta den underbara känslan när snön försvinner och solen kikar fram. Till och med regnskurarna är välkomna och när det blåser så blir jag glad. Tidigare idag åkte jag och Erika till Gräfsnäs där vi tog oss en liten promenad längst vattnet. Och jisses vad det blåste, friska vindar som fick mig att må så otroligt bra. Visst va det kallt, men det gjorde inget för det var så otroligt skönt, speciellt om man befinner sig vid vattnet...