fridamarieandersson

 

 

Hej i regnet.
Här sitter jag framför datorn och känner min kluven. Vet inte riktigt vad jag vill hitta på.

Det är otroligt skönt att bara vara hemma och greja. Samtidigt är det kanske roligare

att hitta på någonting. Man borde väl passa på medans man kan som dem flesta säger.

Men då brukar jag kontra med att man även borde passa på att inte göra någonting

och bara softa medans man kan också.

 

Plötsligt så sitter man där med 17 ungar som drar dig i håret och skriker dig i örat medans

hunden pissar dig på benet. Det är inte då kan ska stanna hemma och ta det lugnt.

Det är då kan ska säga till sin dåvarande man att: NEJ! Nu vill inte Frida mer. Nu ska

jag gå ut och roa mig med mina vänner. Hej då!

 

Jag är rädd för att bli vuxen. Det skrämmer mig att jag är rädd för detta då jag

faktiskt är vuxen i detta nu. Varför saknar man alltid den tiden som varit?
Det man inte kan åter uppleva?

Goosoch! Blir tokig.

 

Vad ska jag ta mig till?! Jag kanske borde bli kristen eller nått?
Då ägnar man stora delar av livet till att be och slipper på så sätt

tänka på annat. Humm..? Kanske en smart ide.. Haha!